torsdag 28 oktober 2010

Kärleken till sitt barn.



Denna vackra skapelse föll jag handlöst för samma sekund jag såg henne.
(Gjorde jag såklart med alla barnen)
Jag trodde inte att kärleken kunde bli större men det blir den och dottern likaså.
Hur kan man förklara för sitt kött och blod att de är de finaste man vet, på RIKTIGT?
Hur kan man få dem att förstå att man alltid finns till hands OAVSETT vad som händer, på RIKTIGT?
Tänk om de hade förstått att varje gång jag ser dem så kittlar det till i min mage, att när de kryper in i min famn så får jag tårar i ögonen och att varje beröring ger mig energi.
Ibland kan jag inte se mig mätt på min dotter, allt har gått så fort, nästan för fort men hon är en sån vacker varelse..MITT barn för alltid.
Kan du förstå att jag inte bara är din mamma utan även din bästa vän, bollplank och den du kan lita på mest i hela världen?
Dottern älskar mig och jag älskar henne men kan hon verkligen förstå HUR mycket?
Jag vill plocka ner månen, ge henne alla stjärnor på himlen men det enda jag kan göra är att säga: "Jag älskar dig! Du är det vackraste jag vet."

<3


Idag kom granarna som underbara blivande maken  plockade åt mig på plats, åhhhh vad söta de är!
Skulle kunna fylla hela huset med dem o det kanske blir så..man vet aldrig.
Imorgon ska vi åka till Vellingeblomman, de har ett helt tomteland + halloween-utställning..:

(Jag) -De skriver att halloween-utställningen är så     läskig att barnen rekommenderas hålla sina föräldrar i handen! sa jag med förhoppning i rösten.
(Barnen) -??
(Jag) -Jo det är SANT!
(Barnen) -Mmm, OFTA mamma!

Var värt ett försök iallafall :)

Kram

10 kommentarer:

Elle sa...

Vår dotter är mycket väl medveten om att hon är något speciellt, eftersom vi bara har EN dotter. Ibland säger hon:
"Vilken tur du har som har en dotter...tänk om du inte hade haft mig..."
Ja, man är lyckligt lottad, för söta är de de små (och stora) liven....när de sover!

Sjabbig men chic sa...

Jag tror nog att dottern vet hur mycket du älskar henne. Det är något man bara vet i kroppen brukar min dotter säga när jag frågar. Ja, eller så säger hon: Ja, men JA! Jag vet hur mycket du älskar mig. Och då säger hon det på ett irriterat vis eftersom hon är tonåring;)

Kramis Lisa

Uttan sa...

Barnen det mest underbara vi har.....sen kommer barnbarnen och de blir lika älskade.

Kram!

Sirpa sa...

Vad fint du skriver! Hon vet säkert att du älskar henne SÅ MYCKET!
Det gör jag också - älskar mina döttrar men jag vet inte om de vet hur mycket, jag hoppas det - tonåriga är inte så mottagli just nu (sån period)...men innersinne tror jag att de vet!
Har en skön kväll och en mysig fredag!
Kram Sirpa

Angels & Roses sa...

Bra inlägg. JA hur förklarar man det PÅ riktigt? Man kan bara hoppas att dom förstår och det gör dom nog. Kram

Skogslyckan sa...

Det behövs inga ord egentligen, det finns i auran mellan er. Du beskriver kärleken så fint att man blir alldeles tårögd. Jag har ju 5 stycken + ett barnbarn , ibland känns det som man skall sprängas av kärlek...
Kram Pia

Lilla Kullan ♥ sa...

Så fint du skriver om dottern.:-) Kram Stina

Vitt hus med svarta knutar sa...

Ja det är en väldigt speciell känsla, kärleken till barnen. Det känns ibland som man ska implodera (sprängas inåt)av all kärlek. Den gör även att man är så otroligt sensitiv och lyhörd, man hör/ser/känner varenda skiftning när något inte är som vanligt. Självklart vet din dotter om att hon är älskad.

Det som skrämmer mig är att det finns barn i världen som är både oönskade och oälskade.

Kram,
Regina

Nattmia sa...

Var det en omskrivning för att du skall få hålla ngt av barnen i handen så att du inte blir rädd på utställningen?? ;-) Ha ha..

Jag tror att barnen förstår även om de inte alltid visar det :-) Våra barn är det finaste vi har till låns..

Kram Mia

Vardag och flärd sa...

Jag blir tårögd när jag läser hur vackert du skriver till din dotter. Ja, det är inte alltid lätt att tala om hur mycket man älskar dem och hur värdefulla de är men du lyckas bra! När jag försöker tala om för min dotter säger hon ibland - mamma, jag vet.... Och så är det nog!
Kram Eva