tisdag 12 oktober 2010

Hur orkade man???



När barnen var ca 1 år, 2,5 år och 4,5 år hoppade jag på en utbildning.
Jag gick upp i tidigt för ta en dusch sen började jakten på tiden med att väcka de små, ge välling, gröt, byta blöjor, klä på barnen, byta blöja igen, klä på igen, jaga en o annan smitare, rasta hunden, packa vagnen med alla barn o grejor, in i bilen med allt o alla, bort på dagis, av med allt o alla, pussa o krama hejdå till sötnosarna o  sen vidare till plugget.

På em när jag rusade för att hämta barnen var jag lika pigg som en drogad snigel men då for vi hem o lekte med lera, ritade, lekte i trädgården, promenerade med hunden, handlade, kollade film osv innan det var dags för middag, kvällsbadet, sagoläsning o sängen.
När barnen somnat var det dags för städ o tvätt samt förbereda inför nästa dag, givetvis var jag tvungen att plugga också, det gjorde jag sist av allt tills långt ut på nätterna..
Dag efter dag efter dag..förutom på loven då vi njööööt o sprang i pyjamas halva dagen.

Nu är barnen ca 8, 10 0ch 12 år och jag känner mig som en drogad snigel direkt på morgonen (åldern?) trots att det enda som krävs av mig är att jag går upp, väcker dem o tar fram frukost.
De klarar av dusch, mat o påklädning helt själva..
 Jag behöver inte jaga någon med tandborsten medans den andra smiter ut i trädgården och den tredje skriker efter välling..
Jag sitter lugnt med mitt kaffe o på min höjd säger jag: "Det är dags att gå till skolan strax ungar!"

Hur f-n överlevde jag småbarnsåren, det känns helt overkligt nu när jag sitter här o-stressad med mitt kaffe och skriver om det..

MEN som uttrycket säger: "Små barn-små problem, stora barn..."
Och det stämmer, att stilla de fysiska behoven hos små barn är rena barnleken mot vad de kräver i tidiga tonåren och framåt.
Trots allt njuter jag av dessa "stora" självständiga individer som ger mig så mycket..

Kramen till alla

Till dottern (kritikern): Ja hjärtat, jag vet att jag själv valt att skaffa barn o ja jag älskar er jättemycket! ;)


8 kommentarer:

Skogslyckan sa...

Jag var under några år singel med 5 barn i åldrarna 1,5-16 år. När jag tänker på det så här i efterhand begriper jag inte hur jag klarade det. Villa, trädgård, vedhuggning...hm. Men det kallas kanske girl-power..och kanske lite som man bäddar får man ligga...ler.
Ha en fin dag!
Kram Pia

Uttan sa...

Ja Du de tankarna slår mej ofta....men var sak har sin tid och det är bra att minnas tillbaka.
Och att vara Mamma är att ständigt vara orolig också och nu har Jag fått tre barnbarn som jag också tänker och funderar över....Men vad vore livet utan Dem??? Och det är tufft ibland och som Du skriver....."små barn....."

Och du visst blir man tröttare med åren men man har mer ork än man tror när det behövs ;)

Kramar!

maja sa...

visst är det konstigt, man hann hur mycket som helst, bakade, syltade saftade, sydde massor hälsade på folk, samtidigt som man gjorde allt det där som du rabblade upp. Nu när man i princip har sig själv och tänka på, med två utflugna och endast en 21 åring hemma hinner man ingenting

Cathrine sa...

jja vi orkar mer än vi tror. Jag hade en väldigt intensiv period när grabbarna var små, de är födda -92,-93 och -94. Men det gick och idag märker man knappt av dom så det är ibland så att man saknar perioden när de var beroende av en.
Ha en bra dag!

Emmas utsikt sa...

Jag är idag där du var förr. Dagarna rasar iväg och jag undrar vad tusan jag gjorde med all tid innan jag fick familj?!

Du det där med tvättmaskin, enig med dig där alltså. Jag brukar ta en handduk rätt innan den ska in i maskin och torka av behållaren med när det är som värst. Det funkar rätt bra.

:)
Emma

Sirpa sa...

DET DÄR ÄR SANT! Man orkade mycket mer...hela tide...när barnen var små!
Nu, är man bara lat eller ...(gammal..*viskar*)...eller vad är de,t man orkar inte, oftast!!! :)
Måste var luften!
Har en fin tisdag!
Kram Sirpa

Luiza sa...

Nå, jag har ju som bekant inga barn själv, men kan tänka mig att det verkligen inte är lätt alla gånger. Men det måste samtidigt , vara underbart!
Kan tänka mig hur mycket lycka de för med sig =)!
Det är väl antagligen det som får en att orka =D!

Kul att du kom förbi , härom dagen, har saknat dig lite ;)!

Ha en fin kväll.
Kram/
Luiza

Hem ljuva hem sa...

Man orkar mer än vad man tror, som ung finns inga gränser för trötthet. Har själv varit ensam med tre barn i varierande åldrar, idag kan jag också tänka tillbaka och känna ett nej, idag hade jag inte orkat det jag gjorde då. Känner mig riktigt lat ibland, fast det känns enbart positivt idag då jag stressat mig sjuk innan. Lagom är nog bäst.
Ha en härlig kväll
Kram Anneli