söndag 21 mars 2010

När knoppar brister...

Vi snackar inte knoppar som i söta blommor nu alltså.. Jag snackar såklart om huvudet(=knoppen)
Ibland undrar jag om barnen tänker: "Näe, nu jävlar ska vi trimma tanten till ett psykbryt!"
Aldrig hålle väl barnen ihop så mycket som när man blir irriterad på dem, då..DÅ ska de vara såna "kompisar" o gadda ihop sig de små %"¤=!+

Jag funderade lite på detta idag.
Tänk om en kille/man/sambo etc hade sagt/gjort:

* Slängt tvätt lite varstans.
* Gnällt på det mesta mest hela tiden.
* Skyllt på MIG varenda gång ngt försvinner.
* Sagt "Men ÅHH, jag OOOOrkar inte...."
* Jag vill ha godis, godis, har vi godis?
* MÅSTE jag VERKLIGEN följa med/göra detta NU?!
* Vaddå tuggummi, JAG har verkligen inte lagt det tuggummit där!
* Varför ska JAG städa undan, JAG har inte lekt med det!
* Men DEN middagen gillar inte jag...
* Varför måste vi lägga oss nu!?
* Jag längtar till jag själv får bestämma!
* Det var INTE jag!
* Varför skäller du BARA på mig hela tiden!?

Hade en kille hade varit sån så hade man ju gjort slut för lääänge sen (fast jag har hört att vissa kvinnor lever med såna..usch..släng ut dem för guds o din egen skull :) Men man står liksom ut när det gäller ens ungar, de är kött o blod och man älskar dem oavsett. Det går barar inte att sluta älska de små rackarna..men ack vad de kan vara påfrestande..

Denna vackra skål har jag fått av min mor fär längesedan.
Hon ångrar sig men inte en chans hon får den!


Vi har hjälpt lilla mamma att flytta denna helgen.
Hennes nya hem (ett radhus) är sååå vackert. Hon har så vackra möbler o saker att man blir helt nojjig.
Jag hinner aldrig få det sådär fint, vi jobbar, städar, handlar mat, sover o sen börjar det om igen...

Ha en skön Söndag alla fina!

9 kommentarer:

Helen sa...

Hej!
Vad du är rolig, du har verkligen satt ord på vad varje mamma känner hur många gånger som helst. Ändå älskar man dem så mycket, det måste vara något biologiskt. Kram/Helen

Nattmia sa...

Det är väl så det skall vara med barnen, så man inte kommer i slentrian och "glömmer" att man älskar dem ;-)

Kram Mia

Tina sa...

Hej Git!!
Fniss... ja, jag kan ju bara hålla med!!
Hur arg vi än blir på våra barn & hur många utbrott vi än får på dem, så älskar vi & förlåter dem.
De är ju våra barn. Men bara för det är det inte sagt att man INTE kan få raseriutbrott på dem & koka över av ilska. De vet oftast exakt vilka knappar de ska trycka på & hur de ska gå runt reglerna =)
Hoppas din mamma kommer att trivas i sitt nya hem. Förstår att du inte vill lämna tillbax den fina!! =)
Önskar dig en fin Måndag!
Kram Tina

Måd - Himla lantligt i My Precious Home sa...

Tjingeling!

Heter du Petra Mede? Tror att det är du och inte Git som du utger dig för att vara, för du är himla "rapp" i ....ja du vet.......

Ha ha ha...skrattar gott när jag läser....och minns hur det var....

Ordet "SEN" borde strykas ur ordlistan.... eller hur...

Men ändå är de det allra bästa vi har. Våra älskade barn!

Sen vill jag bara tala om att du har smittat mig med bihåleinflammation...är helt säkert på att det är du, för jag fick det efter att ha läst ditt inlägg om "färgen"....

hi hi.....

Have a nice evening....barnen somnar väl före er eller?

Största kramen

Måddan

Vitt hus med svarta knutar sa...

Jag har ofta undrat om barn har någon inbyggd parabol, för de känner av precis när man är på gränsen att inte orka. Men det gör man ju...hela tiden...finns alltid där för dem även när de börjar bli/är vuxna. Barnen (min fyra) är det bästa, vackraste, värdefullaste jag har.
Kram,
Regina

Husmys sa...

Hi,hi så himla bra skrivet, de kan verkligen vara olidliga men de är ändå det käraste man har.
Förstår att din mamma ångrar sig angående skålen, fin är den.
Kram Anneli

Elle sa...

*haha*
Jag brukar säga "tur för er att jag älskar er, annars..."
Till 16-åringen hotar jag med att han har 2 år kvar - sen kan han gott flytta så att jag har ett problem mindre...*blink*

Men min 7-årige son är rätt bra på att komma och be om förlåtelse när han vet att han varit dum...säger att jag är världens bästa mamma och ger mig en drypande våt puss! Inte kan man vara arg mer då...?

Jag kan se det framför mig, hur du snabbt gömmer skålen varje gång din mamma kommer på besök! *fniss*

Ha en bra start på veckan!
Kram Elle

Livet på Berget sa...

Ja det är små hemskingar ibland men som sagt oemotstådliga ändå. Så vackert din mamma målar!
Fina bilder du visar, jag tycker du har jätte fint hemma!
Ha de gott!
Kram
/Sara

Flugum sa...

x.x Den imaginära mannen du beskriver låter som min far. Inte för att jag har så mycket kontakt med honom längre, tack och lov. XP